Kajsa och Patrik har ju fullt upp med Jobba och plugga och allt vad dom gör, så jag tar hand om Bosse på dagarna. Vi brukar gå långpromenader eller gå bort till hundrastgården där han får leka av sig! Idag var det dock ingen annan hund där som Bosse kunde leka med, men han hade roligt ändå. Passade på att ta med mig min kamera så jag fick lite nya bilder på honom!
Klicka på bilderna för att få dom större!
/Josefine
Jag veeeet…det var en halv evighet sen jag skrev nåt, vardagen har varit ett himla pusslande på sistone…
Vår hundvardag ser lite annorlunda ut nu, jämfört med innan. Patrik har bytt jobb, pendlar och jobbar en massa övertid, jag har börjat plugga 50% men jobbar 80%, så…hmm…övertid där med. Det finns dock två saker som får Bosses tillvaro att gå ihop ändå: 1. Josse har flyttat hem, arbetslös osv, så han är fortfarande väldigt sällan ensam och får sin motion och stimulans ändå. 2. vi vet att det inte kommer vara så här jämt, det är bara under en begränsad tid som det kommer att vara så här hysteriskt.
Bosse växer så det knakar, vi har bantat honom lite då och då, men väger väl in på 43 kg och 62 cm i mankhöjd. Stor och stilig pojke, som idag gjorde sin första helt framgångsrika telefonstolpsmarkering 
Han verkar ha lugnat ner sig lite de senaste veckorna, lyssnar på vad vi säger i större utsträckning, vilket känns lovande! Han har varit en riktig slyngel på sistone…väldigt tålamodsprövande, men som sagt: det verkar ha vänt *ta i trä*
Det var skönt att kunna konstatera på nyårsafton att han INTE är skotträdd, han struntade i alla smällare och raketer och sov sig igenom det värsta. Under julhelgen fick han bada, och hann inte torka tills gästerna skulle komma, så i desperation så försökte vi torka honom med hårtork! Till vår stora förvåning ÄLSKADE han behandlingen…så ända sedan dess kommer han springande så fort nån blåser håret och vill ha sitt 
asgulligt! Lovar att ta kort nästa gång. Ska försöka ta lite vettiga foton och lägga upp i vilket fall som helst!
*suck* Första tillfället på lydnadskursen igår….Kan inte påstå att det gick så bra.
Var till att börja med jättestressad (för att jag precis hann hem med dottern från badhuset) och fick kasta mig iväg med hunden för att hinna dit. Väl där träffade vi instruktören. Trevlig och lugn, gav ett proffsigt intryck, vilket var skönt. Sen kom de andra hundarna…som hade tävlat båda två innan, och bara ”ville slipa till tekniken”….så där står jag med en skogstokig, leksugen Bosse, tillsammans med två coola världsvana jyckar. Motvind kan man säga.
Kursen var lagd på parkeringen bredvid rastgården vi brukar gå till, där hundar lekte, andra hundar skällde i bakluckan på bilar, folk gick förbi med sina hundar på promenad…jag håller fullkomligt med som att miljön var väl vald för att träna, eftersom hundarna MÅSTE fokusera på riktigt då. Kunde Bosse hantera det? inte en sportslig….
Eftersom Bosse ”låg lite efter de andra” (minst sagt) så fick vi en liten ”gå fot”-övning att syssla med…i en timme. Jag kan ärligt säga att den timmen var bland de mest krävande timmar jag upplevt (räknar även in mina förlossningar i detta). Mina händer var i princip sönderslitna efteråt…kändes som att huden i handflatorna inte satt kvar, uppskrapade knogar, bruten nagel, fläskläpp, blåmärken, lerig…allt för att hundfaan drog och drog och drog för att han ville allt annat än att lyssna på mig. Helt övertygad att Bosse och jag hatade varandra lika intensivt…som sagt….allt som man INTE ska göra för att få sin hund lugn och fokuserad gjorde jag säkert, då både han och jag var trötta, hungriga och urflippade. Ja, instruktören var bra, jag lärde mig en hel del….om jag lyckades få Bosse att fatta galoppen? nope, inte en chans!
På vägen hem (bara för att kvällen skulle sluta på topp) börjar vi slåss om ett jävla tomt cigarettpaket som han nappade upp från marken, men resultat att mitt lillfinger kommer i kläm i hans käft, och börjar blöda 
Då satte jag mig PÅ hunden och bröt ihop tills Patrik kom och räddade oss…
Ibland är man helt enkelt inte riktigt en så bra matte som man vill vara.
I lördags var vi uppe hos Sophie och fick grunderna för spår. Bosse var lugn och metodisk (just då i alla fall) och var jätteduktig! Vi lärde oss massor, Patrik och jag allra mest tror jag Vi insåg också att det skydd för bagageutrymmet vi investerat i dagen innan var väl spenderade pengar, eftersom Bosse i vanlig ordning blev åksjuk Bara att ta ur och skölja av!
Vi har också anmält honom till en tävlingslydnadskurs som startar nästa vecka. Känns kul att vi hittade en kurs så här sent på terminen. Den håller på fram till jul. Det börjar liksom kännas rätt angeläget att få pli på den lilla råttan innan han blir för stor 
Bosse var glad i alla fall
Rätt irriterad efter en tur till närliggande hundrastgård: Lilla plutt-Bosse 6 månader, släpps in tillsammans med vuxen ”nån-slags-schäfer”-hanne. Bosse lägger sig på rygg, svansen mellan benen osv, rättar in sig i tingens ordning precis som han ska. När vi delar på dom efter en stund, för att vi tyckte att det höll på att spåra ur, så fortsätter schäfern att morra (på allvar) och stormskälla på honom. Då säger hundens matte: ”jag tror min hund känner av hur din är egentligen” och nickar menande åt Bosse. Vad då? en dreglande rabieskamphund i valpförklädnad? Jag frågade vänligt vad hon menade, hon kom sig bara för att mumla nåt osammanhängande om nån episod hennes schäfer haft med en Dobermann…”vi ska nog gå nu”, var allt jag fick ur mig, medan hon släääpade sin hysteriska (och uppenbarligen mediala) hund till bilen.
Rastgården är annars ett väldigt trevligt ställe att besöka vanligtvis. Bosse får kompisar, hundspråkslektioner, social träning och massa motion och bus, och vi kan snacka skit med andra hundägare. ^^
Svenska Rottweilerklubben på fejan
Klicka på länken!
Bosse utforskar vår lägenhet på nya kreativa vis de stunder han är ensam. Han utvecklar hobbies och tidsfördriv, som att spela kubb till exempel:
Så glad han måste ha blivit när han hittade en hel låda med pinnar i städskåpet!
När han tröttnar på sport, så chillar han med en bok istället:
Borta med Vinden är bokstavligen…borta….
För att summera kan vi säga att han har relativt sofistikerade intressen för en hund, vilket bådar gott inför framtiden. Vi har också hittat en dagmatte för en billig penning (josefine), så att den lilla termiten får annat att grubbla på när vi är på jobbet, förutom hur han på bästa sätt ska lära sig att öppna dörrar….
Gos-hund!!
Vi var på kursavslutning i går, som fick en lite dramatisk inledning. Jack (boxern) smet ut ur huset och hoppade på Bosse, som fick sig en smäll med näsblod som följd. Bosse skrek, barnen grät och alla blev lite darriga i knäna, men när alla lugnat ner sig och blivit sams så fick vi en jättebra dag hos Sophie! Hon hade förberett en tipsrunda med frågor för människorna och övningar för hundarna, både lätt och svårt. Mycket bra
Tack för en jättebra valpkurs, Sophie, vi har lärt oss massor
Stackars lilla Bosse, alla fyra hörntänderna är lösa och det KLIAR! Därför gillar han sin nya leksak, Diskborsten, extra mycket Han stod och skällde på den ett bra tag igår kväll för att den killade honom på nosen, men sen blev de goda vänner!
Vi hade lite problem inledningsvis med att kunna lämna honom ensam på morgonen, men det går klockrent nu. Ofta är han ensam mellan 07.30 och 12.00, sen kommer husse hem och lunchar och efteråt kommer antingen jag (eller Josefine) hem till honom, eller så följer han med Patrik till jobbet. Sååå duktig liten kille som inte skäller, gnager sönder nåt eller kissar inne på den tiden <3 (ta i trä) Vi försöker verkligen att minimera den tid han är ensam, och han aldrig behövt vara ensam både förmiddag och eftermiddag. Mina ungar kommer ju hem vid 14.30 för det mesta, och Amanda (Patriks dotter) har flyttat till kvarteret bredvid oss, så hon kommer och går en extra långpromenad med honom var och varannan dag också Att ha hund är verkligen ett familjeprojekt när man jobbar heltid! 