Bosse

När Bosse blir glad och sprallig så blir han rätt kaxig mot ungarna. Det är svårt för dom att lära sig att visa nog med pondus för att få honom att låta bli att nafsa (som han gör för att bjuda upp till lek och när han mopsar sig) och ungarna blir lite skraja för att han ”nyps”. Bosse skulle aldrig drömma om att göra så mig mig eller husse, för vi bestämmer ju, och tjejerna måste ju lära sig att ”förtjäna sin plats” över Bosse i flocken. Ju osäkrare de blir, ju värre blir det

Att få barnen att våga säga ifrån känns som en utmaning, särskilt som de bara är hos oss varannan vecka, så när de har varit borta så länge kommer de ju bli tvungna att påminna Bosse om sin rang….Tilda (som är minst) har det tuffast, och vi coachar henne mycket. De är hela tiden så rädda att ”göra honom illa” och är för snälla för att bita ifrån på allvar. Jag försöker säga till Ylva att behandla Bosse som sin lillasyster (som hon inte alltid behandlar ömsint) och påpekar att han inte är som en människa: han gillar dig MER om du biter tillbaka! Det funkar inte att bara gosa med honom, vi måste ju uppfostra honom också, på hundars vis!

I övrigt så har vi märkt att Bosse klarar av att sova/ligga tyst i ca 7 timmar på nätterna (vilket är underbart) men det innebär också att vi inte kan gå och lägga oss tidigt om kvällarna, utan vi måste vara uppe till midnatt ungefär, så sista kiss-rundan blir då, för att vi ska få en rimlig nattsömn utan pölar i hallen på morgonen. Lite komiskt dock är att han ”sympati-pinkar”: om jag går upp på natten och går på toa, så pinkar han utanför toalettdörren när han hör mig där inne

med hundar och ungar är spännande på helt nya sätt! Ungarna skulle städa, dammsuga och svabba hallen. Tilda skulle försöka få ut dammsugaren ur städskåpet och råkar samtidigt välta och spräcka en burk med tapetklister, som stänker över en försvarlig del av hallen….om man sen lägger till en nyfiken och sprallig valp i den ekvationen, så får man: Cirkus Bosse!!! Gaaaaah!!! klisterkletig valp som skuttar och hoppar runt, vimsiga ungar som Bosse nafsar efter i glädjeyra, vilket i sin tur får båda ungarna att börja gråta och en svettig mamma som känner nervsammanbrottet krypa allt närmare…..

Längtar nästan tillbaka till jobbet…nästan

i hallen….och ”Husse-som-aldrig-kräks-av-sånt” var inte hemma Tjejerna och jag fick bita ihop och med gemensamma krafter sanera hemmet. GOD DAMN! vad det stinker! Inte de vanliga behändiga små pluttarna där inte…undrar om det var fågelbajset han åt?

Det finns vetenskapliga undersökningar som förklarar varför alla djurungar är söta, med stora ögon osv…det är för att föräldrarna ska ta hand om dom fast de ställer till med en massa elände!!!! Bosse lever på sitt utseende, helt klart *ler*

Jag försöker vänja mig vid mitt nya hem….där alla dörrar är stängda utom till hall och kök, där inga mattor finns (vilket gör att det ekar) och där svabbhinken alltid står beredd i hallen, där man hittar gömda kycklingbitar i hörnen och det är bitar av kartong spridda bland tidningarna på golvet…jag antar att det kommer att se ut som vanligt igen…om nåt år eller så

Vi jobbar på att förstå när Bosse vill gå ut! När han är bajsnödig så märks det rätt tydligt, han är orolig och gnäller och vankar omkring planlöst, men kissandet kommer helt utan förvarning. Han föredrar ju att kissa ute, men han säger inte ett PIP när det är dags! Handlar bara om att gå ut regelbundet, men det är inte alltid man hinner, särskilt inte på natten Måste säga att jag är grymt avis på de som bor på landet och bara kan ha ytterdörren öppen så här års!!

Dagens leksakstips: Sopborste!

så har vi fått instruktioner att ta med nåt hundgodis ”som ni kan ha i munnen, typ köttbulle”. Hmmm….den enda människoföda som Bosse hittills har visat något som helst intresse är spagetti (som han vittjade ur soppåsen), körsbär (som han hittade på marken) och äpple (som han fick smaka när vi gjorde paj). Köttbullar har han dissat flera gånger, smörgåsskinka leker han bara med. Han fick en bit gyros en gång och det lekte han också bara med.

Han blir det enda ”veggot” bland de andra Barf-barnen på kursen, när husse kommer med en påse frukt som gotte *flinar*

verkar helt vara ur världen nu! Idag skulle Bosse följa med husse till jobbet efter lunchen, så han promenerade glatt ut genom dörren för att följa med!:)

ska man skaffa en hund om man inte får kela med den?” undrar Lillmattarna Stackars Bosse försöker få lite skönhetssömn, men det är inte så lätt!

Dörrproblemet verkar löst nu, tack och lov! Han traskar glatt ut och ställer sig och väntar på hissen. Det kanske blir en välartad liten stadshund av honom vartefter.

Idag har vi övat på ”dörrandet” och haft besök av mina föräldrar. De är ju väldigt hundvana människor, så det gick utan problem

Patrik har bytt strategi för att komma runt dörrskräcken, efter de utmärkta tips vi fick från Sophie. Han håller sig till exakt samma runda (ut på gården och runt huset) när han går ut med Bosse, och det märks redan skillnad på så sätt att Bosse känner sig mer tillfreds och leker och busar mycket mer. I samma veva blir det ju förstås roligare att gå ut, och gradvis lättare att få honom över tröskeln! Han känner sig mer hemtam helt enkelt.

Lillmattarna har lite bekymmer med att låta Bosse vara ifred, helst skulle de vilja leka, pyssla och klappa honom jämt, så en stor del av dagen har ägnats åt ”Låt-Bosse-vara-i-fred-för-faan!” utbrott, men jag antar att även det hör till i en barnfamilj….alla inblandade vänjer sig väl skulle jag tro

Vi börjar även bli bättre på att förstå vad Bosse säger: när han skäller i köket är han hungrig till exempel (rätt logiskt, men ibland är man trög). Kissandet är mer svårt att förutse, men om man helt sonika går ut med honom varannan timme så händer det ytterst få olyckor. Han vägrar att kissa på tidningar (konstigt nog eftersom han borde vara van vid tidningar) men håller sig nästan uteslutande till hallen när olyckor sker.

Dagens leksakstips: En tom Bag-in-box låda.

Idag är det en trött dag för lilla Bosse. Inte leka, inte hungrig, vill ingenting, bara kela antagligen var väl gårdagen väldigt intensiv och köttbenet han fick väldigt mättande…eller nåt. Han vaknar nog till vartefter.

Dörr-problemet kvarstår Nu har han börjat gå och gömma sig när husse kommer med kopplet :O Det är så underligt, eftersom han gillar ju att vara ute när han väl kommer ut! Det är bara dörren som måste passeras först…..

Bosse är fortfarande mycket bekymrad över ytterdörren…vi lirkar och lirkar utan resultat. Idag testade Patrik ”the running approach” vilket innebar att jag öppnade dörren medan han var i köket med kopplad jycke….så sprang han! och den lilla gynnaren hann inte ens märka att han tog sig över tröskeln Lite omständigt, men va fan…det funkade ju!!

Det åskade som bara den idag och det var skönt att se att Bosse struntade HELT i åskan. En del hundar flippar ju ur helt av sånt, så det var en lättnad. Det är möjligt att det ändrar sig när hans ”värld” blir större, men vi håller tummarna